När det inte räcker

Jag har haft en rejäl svacka. Igen. Nu mår jag bättre.
Jag har väldigt många goa omtänksamma människor omkring mig och det hjälper.
När jag mår som sämst känner jag mig totalt ensam. Det är skönt när det visar sig att det inte är så.
Men det här är hur jag kände i söndags. På botten av gropen.
Det är en osäkerhet jag inte helt lyckas skaka av mig.


Ibland räcker det inte med bara vilja.
Jag känner mig så värdelös.
Jag räcker inte till.
Vem vill vara vän med nån som alltid mår dåligt? Som aldrig lyckas ta tag i sitt liv?
Hur ska jag kunna begära att någon annan ska orka, när jag inte orkar själv?
Har blivit rätt bra på att låtsas att jag mår ok. Eller åtminstone dämpa mig. Jag kanske säger att jag är trött, fast jag egentligen skriker inombords.
Varför jag mår dåligt? Jag vet inte.
Men jag vet att jag inte gillar mig själv.
Önskar att jag gjorde det. Jag försöker.
Men ibland räcker det inte med bara vilja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0