mammavarg

Läste en krönika av Linda Skugge på Expressens nätsida. Om varför mammor gnäller så mycket. http://www.expressen.se/kronikorer/lindaskugge/1.705114/vart-gnall-ar-ett-rop-pa-hjalp

Blev lite lätt irriterad.
Varför ger hon sig på en mamma som har lyckats fokusera på det positiva i att vara förälder? Så missunsamt. Hon borde grattulera den här mamman istället.
För det handlar inte bara om huruvida man får fogliga och snälla barn. Det handlar om hur man ser på sitt liv. Om man väljer att se det som är bra eller det som är dåligt.
OK, samhället - och vi själva - har helt klart orimliga krav på vad vi mammor ska klara av. Men. Man måste inte följa samhällsnormen. Man kan välja och prioritera efter eget tycke.
Och JA, det är tufft att ha barn. Man ska inte sopa under mattan att det är jobbigt emellanåt. Men varför gnälla för att fiska beröm av andra? Det förstår jag inte. Man mår väl mycket bättre själv om man fokuserar på det som får en att må bra?
Om jag beklagar mig över någonting, vilket jag visst gör titt som tätt, så försöker jag ändå i alla fall alltid att vända på det hela och få ut någonting positivt utav det. Jag har nämligen märkt att det får mig att må bättre. Och då behöver jag inte en massa "tyck synd om" från andra.
Sen är det väl aldrig fel med beröm. Men det smakar inte lika gott om det ska fiskas fram...
Att tänka positiva tankar får en att må bra. Så när någon är lycklig och nöjd med sitt liv. När någon lyckas att se det positiva med allt, trots att det (som vi alla vet) kan vara tufft att vara mamma, så tycker jag att det är riktigt fult att grina sig så som Linda Skugge gör.
Som sagt, riktigt jävla missunsamt!

Mer lördags flum... Det händer inte mycket här idag. Småbrudarna leker med dockor i alla de former och storlekar. Litenman sover middag.

[...känner jag mig nu...]

Jag själv känner mig trött och gnällig, och vill helst sitta vid datorn. Det är konstigt. Hela veckan går jag och längtar efter att vara ledig med min familj. Sen när jag väl är ledig är jag så trött att jag helst vill vara i fred i någon tidning/bok eller framför dumskärmen, eller ännu hellre - SOVA.
Var väl lite sugen på att skapa en trevlig stämning igår. Men fick bara förvirrade "Vad sa du?", till svar av sambon var och varannan gång jag sa något, så jag gav upp. Han var väl också trött såklart, men i alla fall. SÅ roligt är det inte att behöva upprepa nästan allt man säger. Om man försöker lätta upp den trötta stämningen genom att säga någonting positivt, så är det inte säkert att det blir lika positiv om man hela tiden måste säga om, och om, och om... Tröttnade och blev på dåligt humör i stället.

Känner att det sitter i idag med. Det blir ingen vidare gemenskapskänsla i familjen när båda vuxna är så trötta att de helst vill vara i fred. Vad som retar mig mest är att han inte verkar ha några betänkligheter över att sitta själv och pyssla med någonting, medan jag har megaångest över att jag inte orkar/är sugen på att umgås med mina barn när jag är ledigt.
Och jag HATAR att ett jävla jobb ska ta så mycket ork och energi att man inte orkar med det liv som man jobbar för att kunna leva. Det känns som om jag sitter i ett träsk. Jag vill skriva - men när? Jag har inte råd att sluta jobba. På kvällarna stupar jag i soffan efter att vi har avklarat alla hushålls måsten och nattning av barnen. Och då hjälps vi ändå åt med allt. I två veckor till ska jag ha den där ansvarsskiten på jobbet, sen får vi väl se hur det går. Om det blir någon ork över.

Jag lever inte det liv jag vill leva. Jag SKA ta mig dit, men det är ju inte bara att knäppa med fingrarna, eller hur?
Verkar ha fått sämre ämnesomsättning också. Allt jag äter verkar plötsligt fastna på mig. Och motivationen att leva lite sundare är ju SÅ stor när man känner sig slutkörd.

Jag vet. Jag borde vara ute och promenera, eller skriva på min bok, istället för att sitta här och sur-blogga. Arbeta aktivt på mina mål nu när jag har lite tid över... Men just nu har jag ingen lust med någonting. Jo, äta choklad...
Kanske också borde sova middag?

I drygt sju timmar var vi på Liseberg. Några regnskurar fick vi ta men i övrigt var vädret fullt acceptabelt. Lagom varmt och lagom mycket folk. Kön vi fick stå längst i var den till hamburgerkassan...
Insåg att vi kommer att få köpa åkpass till barnen nästa år. Det gick åt två stora biljetthäften igår. Barnen fick åka ordentligt i alla fall.
Och modige lille Fabian! Han lämnade i från sig sina älskade nappar till kaninerna och fick ett diplom. Och jag kan säga att det var inga problem att somna utan napp igår kväll, för det var två trötta barn som gick och lade sig efter dagens äventyr.

[Fabian och Ryno åker karusell]


[Ryona också]


[Barnen i knatterallyt]


[Ryno missar aldrig en chans att åka farfarsbilarna]


[Min modige son har precis lämnat sina nappar]


[Älsklingarna i drakbåten]


[Men min son, när skaffade du skägg?]


[Mamman tjuvar sockervadd...]


♥ ♥ ♥

Var en sväng på hemköp med F i eftermiddags. Hittade sådana där maskar med "osynlig" tråd i som jag lekte med när jag var liten. Var tvungen att köpa varsin till barnen.

Det var tydligen en populär present. De leker fortfarande med dem...