Hösten är här

Det är barnledigt och kräftskiva som gäller i helgen! Wohoo!

Fast denna veckan har jag varit trött. Och varit orolig för räkningarna. Tack och lov räckte min lön + lite sparat till alla räkningar och mat. Fick även låna lite av päronen så att vi kan typ andas den här månaden. Skönt att den persen är över i alla fall. Och hoppas att Rynos a-kassa kommit igång tills nästa gång...

Idag var det nystart på simskolan för Ryona. Det känns bra att ha kommit igång med höstens aktiviteter igen. Fast man blir ju sliten av allt. Är super trött på kvällarna nu. Men det är bara att hålla humöret uppe! Nu vet jag vad jag behöver för att må bra. Egentid. På riktigt.


* * *

Mer förändringar

Nu har det varit bloggtorka i snart två veckor. Det har hänt så mycket. Har varken hunnit eller orkat skriva.

Ryno har flyttat hem igen. Vi sågs och pratade mycket förra veckan och kom fram till att även om inte förhållandet var bra så fanns ändå alla känslor kvar.
Kanske 11 år ihop faktiskt förtjänar en andra chans. Men det är mycket mentalt jobb nu. Mycket koncentration så att vi inte trampar på i samma gamla spår som förut. Och det är på prov fortfarande. Vi tar en dag i tagen.
Det är i a f otroligt skönt att han är hemma.

* * *

Happy happy!

Jag ska UT ikväll! Och sedan sova på hotell till på köpet! (A har bra kontakter...)
Fatta att jag är pirrig. Har inte varit ute som singel sen jag var tonåring (18). Ok, nu menar jag inte att jag ska ut och ragga. Lite tätt på kanske. Men bara det här att inte behöva markera att jag är upptagen så fort någon är trevlig. Jag har bara mig själv att ta ansvar för. Jag kan gå ut, dansa, umgås och slappna av. ME NEED THAT.
Det var längesedan jag kände mig såhär uppspelt över någonting!


* * *

Styrkan återvänder sakta...

Mår bra. Rätt och slätt.
Att börja jobba igen efter semestern har verkligen gjort susen. Jag känner att jag har fler "världar" att vara i än bara här hemma på gården med grannarna.
Dessutom får jag positiv feedback från alla håll och kanter. Får en kick bara av det.

Det känns som om separationen har börjat sjunka in nu. Jag har börjat acceptera det på ett djupare plan. Inte bara med förnuftet. Det börjar kännas ok. Det fungerar.
Sen är det säkert fortfarande konstigt för barnen. Det blir ett jäkla pusslande för att det ska funka för alla. Men jag tror att det viktigaste budskapet har gått in hos dem. Att både mamma och pappa finns där för er hela tiden. Ni kan inte så ofta ha oss båda två samtidigt, men vi finns där. Om inte annat så ett telefonsamtal bort.

Har varit hos Cilla en stund på kvällen. Det var skönt att åka iväg en stund. Att få en liten inblick i någon annans liv.
Men nu tror jag bestämt att det är läggdags. Jag är jätte trött. Härligt att det är fredag imorgon.

* * *

Gosungarna



Blev inspirerad av Eponas blogg och måste genast lägga upp en sötbild på barnen!

Rent krasst

Jag är den jag är. Har aldrig mått riktigt bra. Ryno kom och "räddade" mig. Blev min "snuttefilt". Och jag blev en sån som måste ha koll på precis allting för att känna mig trygg.
Det funkade både bra och dåligt i över 11 år. Kärlek har det alltid funnits gott om. Men mitt beroende av honom hindrade oss båda från att bli dem vi verkligen vill vara.
Han orkade inte mer nu - och jag förstår honom. JAG orkade inte med mig själv längre. Jag orkar inte vara den jag blivit. Hon är inte jag. Jag ska ta reda på vem jag verkligen är nu. Och han ska få sin frihet.
Jag kommer alltid att älska honom. I framtiden kanske mer som mina barns pappa och en underbar vän. Just nu är det jobbigt. Jag saknar honom något fruktansvärt. Men det går över säger de som vet.
Jag tar ett djupt andetag och går vidare. Tänker koncentrera mig på att leva. Tack alla underbara vänner för att ni finns! För att ni håller mig uppe när knäna viker sig...


* * *

RSS 2.0