Vårtrots...
Så.
Idag blev storhandlingen avklarad och räkningarna betalda. Skönt. Och allt som ska vara i frysen är i frysen.
Tretusen spänn sitter undanstoppade för shoppingturen till Ullared om en dryg vecka. Här ska köpas sommarkläder till barnen, bobbycar till Fabian, snyggkläder till mig, kastruller och fan och hans moster... *längta*
Idag blev storhandlingen avklarad och räkningarna betalda. Skönt. Och allt som ska vara i frysen är i frysen.
Tretusen spänn sitter undanstoppade för shoppingturen till Ullared om en dryg vecka. Här ska köpas sommarkläder till barnen, bobbycar till Fabian, snyggkläder till mig, kastruller och fan och hans moster... *längta*
För övrigt så har mitt "vårtrots" infunnit sig. Det märks inte så mycket egentligen. Det är mest en känsla av att vilja skita i allt det vanliga, göra busiga och "fel" saker och bara slappa.
Mitt vårtrots genom tiderna:
För 9 år sedan hade jag precis träffat Ryno. Struntade i skola och allt annat och hade kul. Ett år senare var jag påväg att flytta hemifrån.
Året därefter minns jag att vi bara åt ris, sallad och soya, för att ha mer pengar till att festa + att jag faktiskt skolkade från komvux en dag (trots att jag ju var mer vuxen nu - daaaah).
För 6 år sedan - trots osäker ekonomi m.m. - resulterade vårtrotset i att vi gjorde en bebis. Och det gick ju hur fint som helst!
Året efter var trotset inte så utpräglat... Var i min mammabubbla och det mest provocerande jag gjorde var nog att amma Ry utomhus under tjock stickad tröja. Men jag minns att trotskänslan infann sig. Man kunde ju vara ute med grannarna sent på kvällarna och ha bebis sovande i vagn. Det var frihet det! Eller?
Ett år senare igen, minns jag inget specifikt trots på våren. Jag jobbade mest. Men däremot tryckte jag mig ur mammabubblan och gick ner en massa i vikt under sommaren. Tror trotset blev försenat det året.
Nästa år var det Ryno som utförde trotset, och gick och köpte en diskmaskin på avbetalning. Men jag erkänner att det kändes mycket bra...
För två år sedan var vårtrotset rejält uppblandat med diverse graviditetshormoner. Minns att jag önskade att Ryno kunde ta över den begynnande magen, så att jag kunde dricka alkohol, och åka på solsemester ENSAM. Uj uj uj...
Minns inte riktigt om jag hade något vårtrots förra året. Jag gjorde tårtor på beställning åt höger och vänster. Sökte jobb, och så dog ju min morfar mitt i alltihop. Hade inte riktigt tid...
Och nu...? Ska ju åtminstonde shoppa hämningslöst snart. *ler*
Och annars? Låter mina barn äta fisk med ketchup, "för man får fuska ibland, om man inte spelar spel eller så". Och jag vägrar göra någonting vettigt efter att barnen har gått och lagt sig, utan lägger mig trotsigt i soffan för att sova jag med.
He he... Och så får vi ju inte glömma att efter att ha ätit hälsosamt i ca två veckor, så äter jag trotsigt en massa choklad. Mmmmmmmmmm vad gott det är!
Plus att jag har en längtan efter att sitta med någon väninna och dricka vin och snacka skit och filosofiska tankar. Men det hinner/orkar jag säkert, snart, någon dag...
♥ ♥ ♥
Tankar...
Seg deg...
Livet är underbart - men jag är jätte trött. Fast jag känner mig verkligen på G mentalt. Har massa hopp om framtiden!
Har två fokus. Det ena är att umgås med barnen och R och njuta av den tiden. Där får jag jobba med mitt eget välmående. Ta hand om mig själv så att jag orkar mer.
Det andra är att tjäna pengar. Att verkligen gå in för det - och spara. Skaffa oss allt det vi vill ha; samtidigt som vi fortsätter att njuta av livet som vi redan har.
Jag har två barn. De är förverkligade drömmar. Men jag har fler, andra drömmar. Dags att förverkliga dem oxå. Action!
Jag vill bo i ett hem där vi själva köpt möblerna och inrett.
Jag vill kunna ge mina barn det de behöver utan ekonomiskt bistånd från andra.
Jag vill lära mig yoga.
Jag vill skriva en bok.
Jag vill lära mig att stå upp för mig själv i en konflikt - och samtidigt känna mig lugn och säker.
Jag vill ge själslig styrka åt andra.
Jag vill älska mig själv villkorslöst - och på så sätt aldrig ha behov av att dömma andra.
Alltså, jag är snart 28 år. På tisdag har R och jag varit tillsammans i 9 år - Och livet känns fortfarande nyttt!
Livet är underbart - men jag är jätte trött. Fast jag känner mig verkligen på G mentalt. Har massa hopp om framtiden!
Har två fokus. Det ena är att umgås med barnen och R och njuta av den tiden. Där får jag jobba med mitt eget välmående. Ta hand om mig själv så att jag orkar mer.
Det andra är att tjäna pengar. Att verkligen gå in för det - och spara. Skaffa oss allt det vi vill ha; samtidigt som vi fortsätter att njuta av livet som vi redan har.
Jag har två barn. De är förverkligade drömmar. Men jag har fler, andra drömmar. Dags att förverkliga dem oxå. Action!
Jag vill bo i ett hem där vi själva köpt möblerna och inrett.
Jag vill kunna ge mina barn det de behöver utan ekonomiskt bistånd från andra.
Jag vill lära mig yoga.
Jag vill skriva en bok.
Jag vill lära mig att stå upp för mig själv i en konflikt - och samtidigt känna mig lugn och säker.
Jag vill ge själslig styrka åt andra.
Jag vill älska mig själv villkorslöst - och på så sätt aldrig ha behov av att dömma andra.
Alltså, jag är snart 28 år. På tisdag har R och jag varit tillsammans i 9 år - Och livet känns fortfarande nyttt!
♥♥♥
