Söndagen

Skogen igår var mysig kan jag säga. Ungarna byggde koja och röjde omkring.

  
Tog några bilder med telefonen...


Idag har vi haft E och lillebror F på besök. Mamma Cissi gjorde rosa slingor på tjejerna (vilket utlovades i fredags), och vid 14-tiden serverades det pannkakor till fyra hungriga ungar. Lite senare ringde syskonens mamma och tyckte att hennes barn kunde behöva lite frisk luft. Det tyckte vi att våra oxå behövde. Ryno tog med sig allihopa ut på gården där de hade lövkrig. Stackars jag satt kvar inne och knappade in räkningar. =/

Har haft häcken full hela dagen idag, verkligen... Men det känns bra. Inte hunnit skriva något mer dock. Men varför arbeta på helgen? Har läst ut boken jag höll på med i alla fall. Och gjort tio grejer till, eller nått. (bl.a. god middag med efterrätt)
Det är skönt. Behöver hålla mig sysselsatt annars grubblar jag för mycket. Och då åker jag ner i avgrunden igen.

Nu är det nog film som gäller tror jag. Så fort sambon är klar i duschen.

* * *

Feel the love

Är lycklig idag.
Är uppfylld av kärlek till mina barn. Till livet.
Och jag skrev igår! Visserligen bara några nya rader på min påbörjade berättelse - men jag skrev!
Och kära M har lovat att agera bollplank om jag behöver. Tack vännen.

Idag har jag och Ryona varit på is-show. High School Musical Ice Tour. Får inte högsta beyg av mig, men det viktiga var att vi gjorde något tillsammans hon och jag. Sen var vi en sväng på BR. Tröst för att man inte kunde handla på kort utanför showen. Hade velat köpa henne en t-shirt. Nu blev det en "Littelest Petshop" figur iställen, men dockan var nöjd.
Jag köpte även lite nytt smink, och sen gick vi till Shock och hade tonårsdrömmar, både hon och jag. =)

Ryno är med barnen i skogen. Han ringde nu och ville att jag skulle ta mig dit, så jag får väl lyfta arslet från stolen...

* * *

Paralyserad författarsjäl

Är så satans trött.
Idag är det minus på energikonot. Är utmattad och förbannad på mig själv för att jag inte orkar. För att jag låter mig själv falla. För att jag tappar balansen var enda gång jag ger mig ut på den där linan som kallas liv. När ska jag ta mig över till andra sidan? När ska jag våga chansa? När ska jag våga göra det jag vill? Alla dessa ursäkter. Alla måsten som kommer ivägen. Jag måste sluta må dåligt - jag är ändå inget bra på det...
JÄVLA ÅNGEST HELA TIDEN!
Och frustrationen. Jag trivs inte där jag är nu. Har ingen ro i min själ. Min tid går till fel saker. Jag tar inte hand om mig själv som jag ska. Respekterar inte mig själv som jag borde. Och kanske tar jag mig själv på för stort allvar? Men jag är inte lyckligt. Jag kan bättre än så här. Ingen kan vara perfekt. Men det är inte heller det jag vill. Min självkänsla är låg för att jag hela tiden sviker mig själv.

Hela min själ skriker SKRIIIIIV!

Min ursäkt idag är att klockan är mycket. Att jag ska upp kl 5 imorgon (som vanlig) och att jag måste duscha.
Hur spånad får man lov att vara?
Jag lägger tid på att oroa mig för ekonomin, för hur min arbetslöse sambo mår psykiskt, för om jag själv håller på att bli galen, för att jag är en pissig morsa som gapar ihjäl mina barns självkänsla när jag är instabil efter att ha ätit för mycket socker.
Varför kan jag inte lägga all denna energi på att skriva en bok istället? Så tror jag att jag får ro i själen och resten löser sig ändå. Kan nån lösa den ekvationen åt mig?

Livet ligger precis framför fötterna på mig och jag sitter förskrämd i ett hörn och vågar inte röra mig. Varför?
Jag kan ju. Har ingen aning om vad jag ska skriva när jag sätter mig för att blogga. Ändå rinner orden ur fingrarna och ner på tangentbordet utan problem. Varför förnekar jag mig själv?

* * *

Utvecklingssamtal x 2

Nyduschad och ganska trött.

Har varit på två utvecklingssamtal idag. Ett på jobbet, med min chef, och ett i skolan med Ry och hennes lärare. Båda gick bra. Mitt eget kändes positivt och dotterns ännu mer! Det går bra för henne på alla områden. Jag är en lycklig mamma.

Har preliminärbokat dag för Ullaredsresa men mina päron nu oxå. Ett jäkligt bra sätt att få överstökat julklappsinköpen till barnen. Ska nu bara kolla att jag kan vara ledig från jobbet den dagen.

Vill både se film och läsa bok men jag är alldeles för trött. Imponerad av att jag faktiskt sitter här och skriver.
Får nog vara bra med det oxå nu...

Mot soffa och fleecefilt!

* * *

Choklaaaad...

Har frossat på bullar och choklad. Helt oenligt min nya livsstil sedan ca två veckor tillbaks... Men ibland får man svacka känner jag. Och det var jävligt gott vill jag lova... M m mmmm.
Imorn är det upp på banan igen! 
I övrigt har jag märkt att jag mår sämre psykiskt om jag äter fel. Det är en mycket bra motivation. Men idag räckte den inte hela vägen...

Gårdagen var lyckad. Var med K och B på The Studio och blev profsigt fotade. Är jätte glad över bilderna! Brukar nästan aldrig bli nöjd med kort där jag är med, men det här är värsta kicken!



Känner hur jag bara vill gå i sockerkoma i soffan nu, och ta tag i mitt liv imorgon igen. Har i alla fall varit på föräldrarådsmöte i dag på e.m. Och promenerat efter jobbet. Alltid något.

* * *

Att riva sina murar...

Vad skriva?
Livet är fullt just nu, på både gott och ont. Mest gott. Behöver vänja mig vid att det är fullt ös bara. Men jag gillar det. Känner att jag lever! Försöker att ta för mig så mycket jag bara kan. Samtidigt lyssna på mina egna signaler. Vila när jag behöver.

Vill kunna njuta, även av kaoset som blir i en barnfamilj. Om man backar några steg och ser på allting lite utanför, så är det jävligt charmigt! Alla dessa viljor... 4 starka personligheter.
Visst blir jag trött och frustrerad när barnen inte verkar ta till sig ett ord av vad jag säger. Visst är det aptråkigt att behöva ryta till för att få dem att vända på huvudet och reagera. Men samtidigt, ibland, en timme eller en dag senare, kan jag få min belöning. Ett beteende eller kommentar som visar att de faktiskt hörde vad jag sa. Då känns det bra. De lyssnar nog faktiskt ändå. Dessa underbara personligheter!

Jag har en tanke... Den är rätt ny. Den har inte etablerat sig riktigt än. Men tänk... Alla begränsningar man har. Saker man inte vågar. Känner att man inte borde. Fast de egentligen skulle vara helt ok. Men det sitter så djupt rotat. Ta inte för dig för mycket! Stick inte ut! Gör dig inte märkvärdig! Tyck inte om dig själv för mycket!
Jag vet att detta inte bara kommer ifrån uppfostran av föräldrar, utan från samhället i stort. MEN! Jag borde tänka mig för mer. Inte överföra mina egna begränsningar på mina barn. Detta är så viktigt. Vill inte att de ska känna sig begränsade. Vill att de ska känna att deras liv är deras egna.
Jag har nog inte uppfostrat dem så hittills - men jag vill! Jag känner att detta är något jag måste börja med nu, innan det är försent. Ry är snart 8.
Jag vill lära dem att ta för sig och våga vara sig själva. Våga pröva. Ge sig på utmaningar. Och jag måste börja hos mig själv... Hoppas att det inte är försent vid 30. Men det vet jag att det inte är. Känner det.
Jag vill välkomna LIVET till vår familj!

* * *

Dags att köpa örhängen nu då...

Dockan har fått hål i öronen!

Ry har precis fått hål i öronen.

Bränd vante!

Jag är galen!
Klockan är kvart över tio på kvällen och jag kokar äpplemos. Men jag vill, så då gör jag det.
 
Nu är kl tio i elva och jag är färdig. Det blev bra men inte så mycket. Önskar jag hade en sån där hederlig gammal hushållsassistent med paser-funkton. Min mormor hade en sån. Undrar om hon har kvar den? Låna! Får ringa henne nån dag. Mormor ska föresten bli sambo igen på äldre dar. (Jag har f ö en stål-mormor som går och tränar m.m. fast hon är över sjuttio!) Vi ska få de gamla modellskeppen som min gammelmorfar Evald byggde. Jag älskade dom när jag var liten.
 
Annars är jag ap-trött nu, men har haft en bra dag. Hände ett litet missöde förut dock. Hade satt på en platta på spisen för att den skulle bli varm medans jag förberedde såsen som skulle kokas upp (brukar köra vätskan, buljongtärning, mjöl m.m. i mixern innan jag kokar upp). Kom plötsligt på att jag behövde vända på laxbitarna som var i ugnen. Så jag tar ut formen och ställer den på spisen. Tar av mig grytvanten och lägger den brevid och börjar vända på fiskbitarna med min tång. Plötsligt luktar det bränt. Naturligtvis har jag lagt grytvanten på den varma plattan! Den blev lite svart...
Så om någon vill köpa en pressent till mig av någon anledning så önskar jag mig nya grytvantar *fniss*
 
Men nu tror jag visst det blir sängen för mig.

* * *

RSS 2.0