mammavarg

Idag mår vi bättre här, kan man väl säga. Barnen är som vanligt igen. De har haft sjöslag i badkaret...
Själv är jag rastlös. Huvudvärken och värken i kroppen är borta. Nu känner jag mig instängd istället. Solen skiner utanför fönstret och höstfärgerna sprakar.
Jag tänker fly till affären när Ryno kommer hem. Det behövs fyllas på i förråden nu när vi varit hemma och jag tänker passa på att få i mig lite frisk luft samtidigt. Imorgon blir dagis, skola och jobb igen! Tillbaks till ordningen.

Nu ska jag gå och hämta kaffe, så risken är väl att jag blir ännu mer rastlös.

Jag är nästan helt klar med helgens outfit - i teorin. Behöver plocka fram symaskinen oxå, men det får nog bli imorgon kväll.
Vi ska alltså på 30års fest på lördag. Stina's Dirty 30. Med temat burlesque, pinup, moulin rouge, vintage m.m.
Ryno kommer nog att köra på lite rockabillystuk och min klädsel blir lite piratinspirerad tror jag (och kort!). Jag ska lägga upp bilder när det är klart.

Jag vill börja skriva! Förstår inte vad det är som håller mig tillbaka. Eller kanske... Jag känner mig rädd för att kasta mig in i det, men vad kan gå fel? Mer än att jag blir otroligt frånvarande och sviker min omgivning och nuvarande ordning? Det är nog det som är problemet. Att det skulle vara höjden av egotripp. Ett enormt behov av att få vara ifred. Att få gå upp i det jag gör. Om jag gör det vad händer då? Blir det konflikter om tiden? Orkar jag ta dom i så fall? Jag vet inte.
Och tänk om jag inte är så bra som jag tror? Alla idéer, scener, personer, situationer. Tänk om jag inte kan fläta ihop en berättelse av det?
Det känns läskigt, nytt och samtidigt lockande.
Det känns, så som jag skulle kunna tänka mig att det känns, att stå och tveka inför att göra ett bungyjump. Hoppa, inte hoppa, hoppa, inte hoppa?
Det är väl klart att jag ska hoppa? Alternativet att klättra ner igen finns liksom inte. Men är jag redo för att hoppa? Saken är den, att det blir jag nog aldrig. Jag måste hoppa i alla fall!

Ibland är det läskigt med självinsikt...