mammavarg

Idag fick jag en fråga jag aldrig trodde jag skulle få...

Dagen började med sovmorgon. Lugn och ro, men jag kände mig ändå rätt seg. Som om huvudet inte riktigt ville vakna. Allt flöt på. Fabbe lät bli att få några trotsanfall och Ryona var också på gott humör, bortsett från lite muttrande när jag väckte henne.
Ry gav sig av till skolan. En stund senare cyklade Fabbe iväg mot dagis och jag knatade efter honom.
Åker spårvagn och buss till jobbet och undrar när mitt huvud ska behaga piggna till. Känner mig fortfarande nyvaken.
Kommer in på jobbet och ut i köket. Där på bänken vid mitt skrivblock ligger blommor inslagna i papper. Jag tittar och det står att de är till mig! ??? Vem har skickat blommor till mig på jobbet? Börjar fundera på om jag gjort någon speciell insats på jobbet eftersom det ligger blommor här till mig. Men vi har ju bara jobbat några veckor efter semestern, jag har inte hunnit med några stordåd precis...
Öppnar i alla fall pappret runt blommorna. Letar efter kortet. Hittar det. Där står:

Självklart ringde jag upp och sa JA!
Men jag troddde verkligen aldrig att det skulle hända. Det har liksom inte varit hans grej. Och jag har väl tänkt att "Suck, det är väl inte hela världen..." och det är det kanske inte heller. Men det är en önskan som går i uppfyllelse! Och jag har nog fortfarande inte fattat riktigt...

Vi vet inte när, var och hur än. Bara att. Men det räcker för tillfället. =)




♥ ♥ ♥