mammavarg

Jag är den jag är. Har aldrig mått riktigt bra. Ryno kom och "räddade" mig. Blev min "snuttefilt". Och jag blev en sån som måste ha koll på precis allting för att känna mig trygg.
Det funkade både bra och dåligt i över 11 år. Kärlek har det alltid funnits gott om. Men mitt beroende av honom hindrade oss båda från att bli dem vi verkligen vill vara.
Han orkade inte mer nu - och jag förstår honom. JAG orkade inte med mig själv längre. Jag orkar inte vara den jag blivit. Hon är inte jag. Jag ska ta reda på vem jag verkligen är nu. Och han ska få sin frihet.
Jag kommer alltid att älska honom. I framtiden kanske mer som mina barns pappa och en underbar vän. Just nu är det jobbigt. Jag saknar honom något fruktansvärt. Men det går över säger de som vet.
Jag tar ett djupt andetag och går vidare. Tänker koncentrera mig på att leva. Tack alla underbara vänner för att ni finns! För att ni håller mig uppe när knäna viker sig...