mammavarg

Ta inte med en sjuåring och en treåring (utan sulky till på köpet) in till centrala Göteborg en fredag eftermiddag för att möta deras Pappa! Det gjorde jag och det var ingen hit. Det var ett dumt beslut grundat på att vi alla var rastlösa hemma och att sonen klättrade på väggarna. Fick köpt mina svarta gummistövlap från Lindex dock... Men usch vad mycket folk!
Och så dottern som praktiskt taget går och sover, eller vänder sig om för att lyssna på andra människors konversationer istället för att se vart hon/vi går. När jag för minst sjunde gången måste säga till henne att gå framför mig (kan inte hålla i handen pga påsar) så att jag ser henne, och att hela tiden se efter vart jag eller hennes pappa går istället för att titta på alla andra runt omkring, och hon dessutom börjar fälla stora krokodiltårar för att hennes hår fastnade i en tants väska brister mitt tålamod. Visst borde kanske moderskänslorna svalla upp inför mitt gråtande barn, men när barnet gjort precis tvärt emot det jag bett henne om i ca en timme (började redan på spårvagnen) så fixar inte jag krokodiltårar. Jag vet att hon gråter minst lika mycket pga mina tillsägelser som av att håret fastnade. Så jag blir arg - och jag hörs när jag blir arg. Då hör jag en ömkande röst bakom mig: "Skäll inte sååå på ditt barn." Väljer att ignorera, men jag hör att det är en yngre kvinna och på sättet hon säger "ditt barn" låter det inte som om hon själv har några. FAN vad sådant retar mig!

ALLA NI SOM INTE HAR BARN OCH LÄGGER ER I FÖRÄLDRARS UPPFOSTRAN AV DERAS BARN, LYSSNA NU!

En sådan kommentar är det sämsta ni kan göra! Vi föräldran njuter inte på något sätt av att skälla på våra barn. Vi vet hur hemskt och illa det låter. Vi har redan dåligt samvete så fort vi öppnar munnen och använder den hårda rösten, för visst borde vi väl kunna snacka oss igenom ett problem på ett pedagogiskt sätt - vi är ju föräldrar? Men någonstans måste också även en förälders tålamod få ta slut. Och vissa dagar är det kortare än andra.
En sådan kommentar från en vilt främmande människa... Det enda den bidrar till är att man blir mer stressad och arg än vad man redan är, och det hjälper INTE barnet. En sådan kommentar kan göra att jag går tålamodslös resten av eftermiddagen, för att jag själv känner mig påhoppad och ledsen. Så tänk er för ni präktiga, duktiga människor med oceaner av tålamod, innan ni brer på fett på en förälders redan dåliga samvete.

(De enda gångerna man bör ingripa, är om ett barn blir slaget eller verbalt förnedrat. Det är en självklarhet. Och en helt annan sak än en vardagstrött förälder som tröttnat på att tjata och höjer rösten.)

Bör tilläggas att jag några minuter senare förklarade för min dotter att anledningen till att jag tjatar och blir arg, är att jag är orolig för att hon ska komma bort bland allt folk.
 

Önskar att jag hade haft kameran med mig ut i går kväll, så att jag hade kunnat dokumentera...
Min charmige son på röd trehjuling med blå hjälm (som leker motorcykel) och dottern som testar sina egna gränser tillsammans med en kompis genom att klättra i träd, på lekstuge tak och öva på att hjula. Det var en stolt mamma som satt på bänken och njöt av att betrakta sina barn. Två underbara personer som jag får vara med och se växa upp. Personer vars liv jag får vara med om att skapa.

Det är faktiskt jäkligt STORT!

Lugn och ro va? Jag är rastlös... Har hängt min tvätt och varit och handlat.
Egentligen skulle jag gå och stänga av datorn, men så skulle jag bara kolla Katerinas blogg och så fastnade jag. Hon hade svarat på mitt mail med, där jag bad om tips hur man hinner skriva när man inte har tid, så det ville jag också svara på. Tänkte att nu kan jag ju lika gärna slänga in ett blogginlägg när jag ändå håller på.

Funderar på att göra kaffe, ta med mig det + en bok, och gå ut i solen. Ska inte hämta barnen för än om två timmar så... Och jag känner att jag vill ta tillvara på det underbara, om än tidiga, höstvädret. Så får det bli!

Hm... Egentligen borde jag väl ta tag i mitt bokskrivande igen nu när jag äntligen har lite tid. Men så vill jag ju få känna att jag är ledig också. Bättre skriva bok när jag inte har tid. *skratt*

Det är mycket med mitt liv nu som jag vill ta tag i, och jag har förhoppningsvis energi att göra det också. Får helt enkelt "tröttstrejka". Dvs vägra att bli trött. Går det? Nån som vet?

Hade ett jättebra möte på nya jobbet idag. Känner mig SÅ välkommen! *glad*
Sen skulle jag egentligen åkt hem till Bergsjön för att lämna in en kopia på mitt anställningsbevis på medborgarkontoret (krävs av barnomsorgen), men jag sköt på det i några timmar och tog en sväng på stan. Promenerade en stund, tog en fika och spanade på höstjackor åt barnen.
Hämtade barnen efter mellanmålet och hade en skön eftermiddag hemma på gården.
Nu på kvällen har jag toppat Ryonas hår som var lite slitet, och pratat i telefon med min mamma. Vi ska luncha på stan på torsdag! *myyys*

Imorgon ska jag bara ta en sväng till affären. Annars helt lugnt. Kanske skulle ta och glo på en film alldeles ifred, utan att behöva ta hänsyn till någon annans filmsmak?

Nu kväll...!

Äntligen har sommaren kommit tillbaks igen!

Jag har sependerat dagen med att försöka varva ner efter helgens strapatser. Det var faktiskt rätt svårt. Blev rastlös först. Vi började ju liksom dagen med lite tempo eftersom jag skulle till MVC och få p-sprutan. Och så ringde jag H&M och undrade över mitt klädpaket. Kommer vecka 33 fick jag till svar. *mutter* Det stog ju faktiskt v. 31 på beställningskvittot jag skrev ut. Men jag får väl ge mig till tåls.
Ja, i alla fall så fick jag gnällt lite med mina grannar och sen kändes det bättre och jag började slappna av. Det som fortfarande retar mig är att ett par dagar måste gå till inskolning av Fabbe på nya dagiset. Det är en nödvändighet naturligtvis, som han behöver för att börja där. Men både barnen och jag BEHÖVER också vara LEDIGA!
Alltså jag vill inte att våra lediga dagar ska vara händelselösa, MEN, jag vill kunna ta dem som de kommer. Utan större planer. Jag får göra så gott jag kan. Det är inte mycket att be för. Slipper jobba den här veckan i alla fall. *trots njuta*

Och jag blev klippt nu ikväll av A! Så jag slipper ha ågren för risigt hår i alla fall.