Färdriktning tack

Varför kan den inte ge med sig?
Den där värkande saknaden efter någonting...
Jag inser ju att jag stängt de flesta dörrarna själv.
Gång på gång försöker jag hitta det jag söker, i det jag redan har.
Gång på gång, som en fågel som försöker flyga genom ett stängt fönster.
Jag vet att det måste hända någonting.
Att jag måste ta mig vidare i mitt liv.
Men hur ska jag ens kunna ta de första stegen,
när jag inte vet åt vilket håll jag ska?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0