mammavarg

Jobbet och vardagssysslorna tar all min ork.
Dödar inspirationen.
Hur ska jag kunna skriva något vettigt när tankarna är tomma och orden slut?
När fantasin slagit knut på sig själv?
Det enda jag åstadkommer är gnälligt blaj om hur jag mår.

Jag längtar efter lyckobubbel och ro i själen.
Är det inte mig förunnat?
Eller finns det där,
fast jag är blind och döv och oförmögen att känna?

Känner hur jag är på väg att ta på skygglapparna och krypa ner i gropen igen.
Där jag kan ligga och ruva på gråten som aldrig fått komma ut.
En vingklippt själ.

Vad längtar jag efter?
Vad är det jag söker?