Och hon fattade tangentbordet och skrev...
Får försöka börja med lite lightblogging igen. Bara så att jag kommer igång med skrivandet. Det är inte bra om det ligger nere helt.
Jag måste verkligen sparka mig själv i rumpan och ta tag i mina skrivardrömmar nu! Jag är inte så sugen på att städa golv och utfodra dagisbarn resten av livet. (Hur söta de än är!)
Mitt ego är lite för stort. Jag vill ha ut mer av livet. Så varsågod och börja ta för mig kanske?
Jag vill ha mycket förändring på många plan. Så en dag i taget, men någonting varje dag.
Haha! Jag har iaf lärt mig dricka öl! Och började fundera på en piercing till häromdagen. Fast då får jag väl byta jobb först... >=P Och om någon säger försenad trettioårskris får de ont. OK?!
Skrev på FB häromdagen att jag kanske borde sluta dagdrömma och bli lite vuxen (med det menade jag ta tag i mina drömmar och göra något av dom), men det var nog inte helt riktigt uttryckt. Det är en definitionsfråga. Jag har ett föräldraansvar som jag varken kan eller vill komma ifrån. Men hur är man föräldravuxen på ett bra sätt?
Det är ju för fasiken min plikt nu att hitta mig själv se över vilken slags förebild jag vill vara!
Jag vill inte vara perfekt, för mina barn ska inte heller behöva känna att de ska vara perfekta. Och jag ska sluta lyssna så jävla mycket på den där osynliga moralkärringen som sitter på min axel och viskar. Hon ska inte få hitta till deras axlar!
Jag vill våga leva efter mitt hjärta och efter vad jag känner är rätt och fel.
Jag ber om mod och kraft att våga vara den jag är! Jag orkar inte stänga in mig själv längre.
Så mycket för lightblogg va? Men jag skrev! (Lurade visst mig själv...)
Sen finns det människor i min närhet som gör livet extra värt att leva. Ni som känner er träffade får ta åt er! Kärlek till er! ♥
Men men...
Får försöka börja med lite lightblogging igen. Bara så att jag kommer igång med skrivandet. Det är inte bra om det ligger nere helt.
Jag måste verkligen sparka mig själv i rumpan och ta tag i mina skrivardrömmar nu! Jag är inte så sugen på att städa golv och utfodra dagisbarn resten av livet. (Hur söta de än är!)
Mitt ego är lite för stort. Jag vill ha ut mer av livet. Så varsågod och börja ta för mig kanske?
Jag vill ha mycket förändring på många plan. Så en dag i taget, men nÅGONTING varje dag.
Haha! Jag har iaf lärt mig dricka öl! Och började fundera på en piercing till häromdagen. Fast då får jag väl byta jobb först... >=P Och om någon säger försenad trettioårskris får de ont. OK?!
Skrev på FB häromdagen att jag kanske borde sluta dagdrömma och bli lite vuxen (med det menade jag ta tag i mina drömmar och göra något av dom), men det var nog inte helt riktigt uttryckt. Det är en definitionsfråga. Jag har ett föräldraansvar som jag varken kan eller vill komma ifrån. Men hur är man föräldravuxen på ett bra sätt?
Det är ju för fasiken min plikt nu att hitta mig själv se över vilken slags förebild jag vill vara!
Jag vill inte vara perfekt, för mina barn ska inte heller behöva känna att de ska vara perfekta. Och jag ska sluta lyssna så jävla mycket på den där osynliga moralkärringen som sitter på min axel och viskar. Hon ska inte få hitta till deras axlar!
Jag vill våga leva efter mitt hjärta och efter vad jag känner är rätt och fel.
Jag ber om mod och kraft att våga vara den jag är! Jag orkar inte stänga in mig själv längre.
Så mycket för lightblogg va? Men jag skrev! (Lurade visst mig själv...)
Sen finns det människor i min närhet som gör livet extra värt att leva. Ni som känner er träffade får ta åt er! Kärlek till er! <3
Man måste sikta mot stjärnorna för att hamna i skogskanten sägs det ju. Utan våra drömmar kommer vi ingenstans - så sluta aldrig drömma eller fokusera. Vi kan mer än vad vi tror. Kram
