Jag kan andas...

...genom näsan idag. Vilken känsla. När ser mig i spegeln ser jag fortfarande inte särskilt frisk ut, men jag känner mig i alla fall bättre. Fabbe är feberfri idag och Ry är i skolan nu så det lutar åt jobb imorgon igen.

Och gulliga Karro kikade förbi här igår kväll för att kolla hur jag mådde. Blev jätte glad!

Annars känns det lite halvdant idag igen. Jag vill förändra, men jag vet inte vart jag ska börja. Boka tattueringstid kanske? Bestämma mig för motiv först och främst.
Det här handlar ju inte om tattueringar egentligen. Jag kan börja med vad som helst. Men jag måste börja.
Jag är fullt medveten om att man inte kan gå och vänta på att ens liv ska börja. Ändå är det precis det jag har gjort! Utan att tänka mig för. Visst har jag tagit mig någonstans. Familjemässigt och på jobbfronten. Jag har en familj - sambo och två goa ungar. Och jag har en inkomst. Sen då? Trodde liksom allting skulle rulla på.
Alltså, vardag är OK om det hela tiden finns små variationer i den. Små bryt. Och sedan stora bryt - upplevelser - någon gång ibland (inte FÖR sällan). Saker att se fram emot. Eller kanske helt spontana grejer. But you got to make them happen... Dags att använda hjärnan. Vad vill jag?


Frågetecken


♥ ♥ ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0