En pausdag...
Har mailat vårdcentralen nu i alla fall. Om mitt konstiga begodalbane-humör. Om bristen på ork. Bad om svar via mail. Får se om jag får någon tid. Det kändes bra att skriva av sig i alla fall. Lättare än att berätta på telefon. När man skriver har man betänketid. Så att man kan formulera sig på ett enkelt sätt och inte krånglar till allt för den som lyssnar/läser. Det man ska berätta på kanske 5-10 minuter tar en halvtimme att skriva. Men nu har jag gjort det i alla fall.
Hoppas att jag får någon hjälp. Jag vill kunna välja hur jag ska reagera. Inte bara rasa blint, skälla och säga såndant som kanske sårar. Som sätter spår i små barnasjälar. Jag känner så mycket - och det vill jag fortsätta göra. Men utan ArgMonstret, för hon blockerar alla andra känslor och tar över. Oombedd och obehövd tar hon över och jag hatar henne! Hör du ArgMonster, du är inte välkommen här! Du förstör mitt liv.
Som det kanske har förståtts så är jag hemma idag. Hemma med Rysan som hade magont i morse. Antar att hon bara känner sig allmänt trött och hängig. Hon brukar reagera med magont då. Vi stannade hemma för säkerhets skull. Hon behövde väl det. Vi var bara nere och lämnade lilleman en sväng.
Borde ta tillfället i akt och skriva idag. Jag hade en inspirerande dröm i natt. Det borde vara ett tecken att börja skriva. Att jag blev hemma idag borde ses som ytterligare ett tecken. Får väl se vad som händer. Är just nu bara väldigt stolt att jag mailade vårdcentralen. Det kanske får räcka för idag. Ska gå och rå om dottern nu...
