mammavarg

Begodalbanan är intensiv nu. Toppar och dalar avlöser varandra så fort att jag inte hinner med. Ena stunden går jag på högvarv och orkar vad som helst, för att i nästa stund ligga på sängen och undra hur fan jag ska få mina ben att ta mig ut i köket. Jag VILL så mycket, och för en gångs skull känns det äntligen som om det är min tur. Som om saker och ting är möjliga.

Vi har förresten hittat lösningar på lördagskvällskaoset. Sedan några veckor tillbaks får barnen sitt lördagsgodis redan på dagen, medan vi fortfarande är aktiva, vilket gör att vi slipper de mest hysteriska sockerrusherna på kvällen. Och igår kväll valde vi bort TV:n, satte oss i köket och spelade uno med barnen. (Fabbe och Ryno fick vara ett lag). Det blev en helt annan stämning! Och jag kan avslöja att det är en viss snart sjuårig dam som har mästartiteln...